West Prides och Stockholm Prides ordföranden i debattartikel i Dagens Nyheter

Det räcker inte med att bara vifta med prideflaggan en gång om året!

DN DEBATT 3/8. Med bara drygt en månad kvar till valet måste de svenska partierna börja leverera. Inte bara genom att delta i en prideparad, utan också genom att visa verklig politisk handling, skriver Britta Davidsohn, ordförande för Stockholm Pride och Tasso Stafilidis, ordförande för West Pride. Bland annat anser de att polisens hatbrotts­arbete måste stärkas och att hot och hat mot hbtq-personer ska tas på större allvar.

Det är snart 50 år sedan transpersoner, med ursprung i olika etniska minoritetsgrupper, gjorde uppror och sa ifrån. Det var på baren Stonewall Inn i New York och de gav igen efter polisens ständiga trakasserier, kränkningar och våld. Stonewall-upproret är föregångaren till vår Priderörelse och deras mod är vi tacksamma över i dag. Mycket har hänt sedan dess, men vi kan konstatera att kampen för lika rättigheter inte är över.

Homosexualitet är fortfarande förbjudet i över 70 länder, i sju av dessa länder finns fortfarande dödsstraff men homosexuella mördas världen över även i länder där det inte är kriminellt. Bisexuella osynliggörs fortfarande. Transpersoner accepteras inte för vilka de är i 60 länder och närmare 300 transpersoner mördas runt om i världen.

Priderörelsen tar inte slut vid Sveriges gränser och det kräver att Sverige också anstränger sig mer i det internationella politiska arbetet. Just nu pågår Europride för tredje gången i Sverige, Stockholm och Göteborg står tillsammans som värdar för den samlade europeiska priderörelsen. Vi bjuder in aktivister och pridearrangörer från hela världen för att utvecklas, utbyta erfarenheter samt ställa gemensamma krav. Europride inleds i Stockholm och avslutas i Göteborg under parollen ”Två städer, ett land, för ett förenat Europa öppet mot världen”.

Vi kommer att göra allt som står i vår makt för att förhindra en tillbakagång till en ordning där lagen diskriminerar oss hbtq-personer.
Fler hbtq-personer än någonsin är nu på flykt i världen, människor som förföljs i sina hemländer eller skulle förföljas om de hade vågat vara öppna med vem de är. Här måste Sverige och Europa våga bli tydligare. I Europa ska hbtq-personer ha en fristad och politiker i hela Europa måste ta ansvar för att hela vår kontinent är tryggt för hbtq-personer.

Om drygt en månad är det val i Sverige, och vi kan inte längre ta våra rättig­heter eller vår frihet för givet. De politiska partierna som ställer upp i det svenska valet måste leverera, inte bara genom närvaro på en Pridefestival eller i en Prideparad utan också i aktiv politisk leverans under nästa mandatperiod.

Av de partier som kandiderar till riksdagen finns några som aktivt motarbetar hbtq-rättigheter och som dessutom vill riva upp gällande lagar om äktenskap, tvångssterilisering, föräldraskap. Även på lokal och regional nivå mot­arbetas hbtq-personers rättigheter. Vårt budskap är tydligt: Vi kommer att göra allt som står i vår makt för att förhindra en tillbakagång till en ordning där lagen diskriminerar oss hbtq-personer. Men det är också en uppmaning till såväl väljare som till de hbtq-vänliga partierna: Håll dessa mörka krafter långt ifrån våra mänskliga rättigheter. Ge inte ondskan och hatet legitimitet i våra beslutande församlingar, lär av historien.

När samhällsdebatten förskjuts och blir hårdare påverkar det allas attityder kring mångfald. I Stockholm och i Göteborg, i våra förorter och i mindre orter runt om i landet. Vi har alla ett ansvar för samhällsklimatet men det vilar ett större ansvar på våra folkvalda att inte generalisera utan våga synliggöra problem utan fördomar. I Sverige ska du oavsett vem du är eller var du bor kunna hålla den du älskar i handen på vägen hem.

I vissa familjer, och i delar av landet är det svårare att vara öppen med sin sexualitet och könsidentitet. Det är också ett politiskt ansvar. Hbtq-frågor och vår trygghet måste lyftas även på mindre orter och i städernas förorter, vi måste kunna känna oss trygga också utanför storstaden.

I Sverige har vi cirka 70 pridefestivaler, små och stora. Det gör oss till det land med flest pridefestivaler i världen i relation till antalet invånare. Vårt samhälle befinner sig i en avgörande tid i synen på mänskliga rättigheter, på alla människors värdighet och lika rättigheter till sin egen identitet och sin egen sexualitet. Att då visa upp sig och att våga bli sedd är en djupt solidarisk handling. För sin egen skull, och för alla dem som inte kan, vågar eller tillåts göra det. Pridefestivalerna är ett sätt att visa vår solidaritet för alla dem som har det så mycket värre, som varje dag riskerar sina liv.

Under Almedalsveckan blev en kvinna nedslagen av nazister för att hon bar på en prideflagga. RFSL-ungdom valde av otrygghet att inte delta under Almedalsveckan som planerat på grund av nazisternas närvaro och den ökade otryggheten. Samhället måste kunna säkerställa att nazisters och andra hatande gruppers yttrandefrihet aldrig ska få värderas högre än andras trygghet och möjlighet att delta i det demokratiska samtalet.

Dubbelt så många homo- och bi­sexuella uppger att de har utsatts för våld av en närstående, än bland heterosexuella. En tredjedel av alla transpersoner har allvarligt övervägt att ta sitt liv och varannan har upplevt kränkande behandling under de senaste månaderna. Över 600 hbtq-personer om året anmäler hatbrott i Sverige men mörkertalet är stort, Brottsförebyggande rådet uppskattar att 23 000 personer utsätts för homofobiska hatbrott varje år.

Stockholm Pride och West Pride har ett bra samarbete med polisen, men lagstiftarna i riksdag och regering måste ge dem fler verktyg. Hatbrottsenheterna borde få mer muskler och lagar borde skärpas för att garantera vår och andra minoritetsgruppers trygghet och säkerhet.

Våra gemensamma krav till de politiska partierna:

- Ta hoten och hatet mot hbtq-personer på allvar. Stärk polisens hatbrottsarbete ytterligare.
- Säkerställ att hbtq-personers trygghet eller möjlighet att delta i samhällsdebatten aldrig inskränks av nazistiska eller andra våldsbejakande organisationer.
- Hedersrelaterat förtryck måste bekämpas, en familj eller närstående ska aldrig kunna stoppa en hbtq-person från att uttrycka vem den är.
- Hbtq-personer på flykt måste få skydd, säkra asylprocesser och kunna känna trygghet.
- Säkerställ att era partier har en hbtq-politik också utanför storstäderna.
- Visa att ni bryr er på riktigt. Det räcker inte bara att vifta med en Prideflagga i en parad en gång om året. Vi vill se konkret politisk handling och fler politiska reformer på hbtq-området i riksdagen.
- Rösta igenom den nya könstillhörighetslagen som i höst ligger på riksdagens bord så att varje individ själv får definiera sin egen könstillhörighet oavsett medicinska ingrepp.

Sverige är inte bäst i klassen, vi har dessutom halkat efter i mätningar bland Europas länder. För våra politiska partier borde målet vara: Sverige ska vara bäst i världen. Vi är inte framme ännu.

Britta Davidsohn, ordförande för Stockholm Pride

Tasso Stafilidis, ordförande för West Pride, HBTQ-Festivalen i Göteborg